När jag vaknade imorse slog det mej med full kraft, något som jag vägrat erkänna för mej själv ,men som jag nog fattat länge... jag hatar helsingfors och vantrivs här.,,.. Det är sånt man inte erkänner,, man lägger på ett leende å säger att allt är bra... Då började jag fundera varför förra året var så mycket bättre. Nu har det ju gått nästan ett år sen jag lämnade Norwich å jag kommer väl bara ihåg de bra sakerna.... För visst var det ju jobbigt där oxå, men det kändes inte som att varje dag var en kamp...
- Varje morgon gick jag till skolan genom en stor park. Helt underbart på våren (som började i februari)
- jag hade 5 kurser, 5!!! på hela året, föreläsningarna var miltals bättre än de i helsingfors, på ett år hann man gå in på djupet i ämnena å jag lärde mej att älska ämnena. Framförallt kurserna i jurisprudence som vi hade med en galen grekisk proffessor..
-det fanns alltid hjälp att få; alla lärarna hade kontor i en gammal herrgård, med vindlande trappor å konstiga gångar. Om man ville dom något var det bara att knacka på, de hjälpte mer än gärna till med material och tips. De svarade på mail efter en minut typ. Dessutom älskade jag deras kontor, som var mer som deras rum, överbelamrade med böcker, sköna fåtöljer etc.
-som fortsättning på föregående tema; för det mesta var vi <20 st på föreläsningarna, ofta bara en 5-6 stycken på seminarierna. Det var aldrig nåt man inte förstod, jag oroade mej aldrig för att bli underkänd på kurserna, för att inte få tag i material etc.
-LCR, EN plats att gå till,, alla gick dit , alltid bra musik (Alltid samma musik men struntsamma) plats att sitta å prata, billig sprit, för billig:P
- Huset, okej, det var fallfärdigt, men hur mycket vi än klagade på vår hyresvärd så var hon iaf mänsklig (om än knappt) och inte en metallisk telefonsvarare som kopplar dej till olika ställen som HOAS är..
-sammanhållningen i huset. Visst trivs jag med mina flatmates nu oxå , men de tjejerna var mina bästa vänner, de fanns alltid där, vi hade samma syn på livet, samma intressen...
-när jag pluggade i biblioteket hade jag utsikt över en park med en sjö.... slå det,...
-engelsmännens artighet, okej att de kan vara lite reserverade, men de säger sorry för ALLT, respekterar andra etc.
-pubbarna, "en kyrka för varje vecka, en pub för varje dag" Norwich är den pubtätaste staden i världen. En pub i varje gathörn,,, Nu önskar jag bara att jag hade tagit bilder av alla...
-allt var så nära, till skolan kom man på 10 minuter, till stan på 5,,, I torsdags när jag var på fest här så tog det oss över en timme att ta oss till festen... Aldrig behövde man hålla koll på hur man skulle ta sej hem, efter en festkväll var det bara att ramla in i en taxi:P
Gaaaah, nu börjar jag längta tillbaka..... Det utlösande var nog att jag pratade med Julie på fb igår,, och hon skulle åka tillbaka i helgen,...