Duktig flicka

Det här är ett ämne som jag funderat mycket på under senare tid och som jag länge tänkt skriva ett inlägg om. Det är fenomenet "duktig flicka". Dvs tjejer som har orimliga krav på sig. Jag läste en artikel i Cosmo om tjejer som var utbrända innan 23 års ålder eller nåt sånt pga detta.

Vad innebär det då?
Jo, att allt måste vara perfekt. Man ska ha superutbildningen,förstås med höga betyg, gärna påbyggd med en internationell master, en cool praktik eller något annat som gör att man sticker ut. Sen ska man ha den perfekta pojkvännen som ser ut som (sätt in valfri filmstjärna) och som är minst lika framgångsrik som man själv. Som om det inte räcker så ska man alltid ha en genomtänkt outfit och alltid vara glad, trevlig å social. Man ska älska att träffa nya människor och pröva nya saker. Helst vara med på varje party men ändå vara uppe med tuppen å studera dagen efter...
Får man kritik så tar man det extremt hårt medan beröm glider av en som att det aldrig hade sagts. Detta leder så klart (för många) till en känsla av att aldrig räcka till...

Men varifrån kommer det då?
Som en kompis sa "mina föräldrar sku va mycket nöjdare om jag var hårfrisörska, helst i min lilla hemstad"... detsamma gäller för mej, mina föräldrar har inga superutbilningar..

Så varifrån kommer denna föreställning? Och vad gör man för att komma ur den?

Utveckling av ämnet kanske kommer, nu måste jag gå igenom min föredragning....