Imorse hann jag precis med bussen, men måste springa de sista metrarna. Precis när jag kommer fram till dörren så stannar jag upp för att öppna min väska. Chauffören glor surt på mej å stänger sedan dörren! Jag kastade fram en arm som kom emellan dörrarna å tryckte mej in i bussen..... Å chauffören bara glodde ännu surare....
Samma sak när vi kom från färjan förra måndagen. Snöstorm, massa folk som kom från färjan- Precis när vi kommer fram så stänger chauffören dörrarna. Sen sitter han där en halv minut med stängda dörrar innan han åker iväg med sin halvtomma spårvagn.... Vi står kvar i slöstormen....
Varifrån kommer denna attityd? Jag vet inte hur mycket mer av sånt jag klarar... Ibland saknar jag England så mycket att jag bara vill gråta.. Där säger man hej när man stiger på bussen å tack när man stiger av, folk säger sorry när de går in i dej, folk hjälper dej om du har problem, du kan ibland mötas av ett vänligt leende i affären eller på gatan....
Jag har konstaterat att jag aldrig ler längre. Å jag vet anledningen. Om jag nån gång ler här, framförallt på metron, ler för att mitt liv är bra, för att jag tänker på nåt roligt, då är det som en magnet. Inom en sekund har jag ett fyllo/nån slirig gubbe som absolut ska prata med mej = jag har övat upp mitt neutrala ansikte til perfektion...
Just det, en sak till. Våga inte gå ut på vägen trots att du är vid ett övergångsställe. Finska bilister har ingen tanke på att stanna å släppa förbi dej. Jag vet inte hur många gånger jag har fått viftande nävar å sura blickar från bilförare när jag gått över vägen vid övergångsställe...
Såna här dagar, när jag är trött å ipoden gått sönder vill jag bara gråta över det här landet å deras jävla attityd problem..
Gitarrrr
15 år sedan
2 kommentarer:
Kanske borde man emigrera? Engelsmännen är väl kända för att vara artiga?
D kostar ju ingenting o va lite trevlig o artig! o ja tycker att det ofta sprider sig vidare. vi får väl ta o börja nån stans...
Ja minns fortfarande en väldigt trevlig busschauför i gävle! Han skämtade o skrattade o sade hej då!
y
vad lustigt, jag hade den motsatta efrarenheten av chaufförer i Helsinki, jag pratar främst om spårvagnsförare... åkte ju inte så mkt buss...förutom när man var en hel drös som skulle till fest utanför city...=)
Mina spårvagnsförare var alltid trevliga o stannade för mig när jag (nästan) varje morgon kom springande ur min port för att hinna med spårvagnen till uni =)
mkt tacksam!
Och även i Sthlm har folk börjat skärpa sig, fick mkt hjälp när ja släpade på mitt stora bagage när ja skulle till & från färjan när ja skulle till Hki sist...Du har helt enkelt otur som bor i Kontula gettot o inte på skatudden ; ) där alla chaffisar är snälla o rara! =)
Skicka en kommentar